Svaren:

VAD BERÄTTAR GRAVFYNDEN?

V

i står tysta bredvid körsbärsträdet där Jennifer Fergate begravdes för mer än 20 år sedan.
Det är omöjligt att se att det under de vissna löven på den fuktiga marken finns en grav.

Vi väntar tills psalmsången några gravar längre bort tystnar. Prästen tar i hand, familj och vänner kramar om varandra, de sörjande går till sina bilar.

Så är vi ensamma. Kyrkogårdsarbetaren med den lilla grävmaskinen startar motorn. Vi sträcker alla lite på oss.

Jennifer Fergates kvarlevor ska tas upp ur jorden.

Konsulten Lennart Kyrdalen och brottsteknikern Geir Skauge från Oslo-polisen vid gravöppningen. Konsulten Lennart Kyrdalen och brottsteknikern Geir Skauge från Oslo-polisen vid gravöppningen.
Konsulten Lennart Kyrdalen och brottsteknikern Geir Skauge från Oslo-polisen vid gravöppningen.

Medan regnet öser ner, en mörk novemberdag 2016, kommer Plazakvinnan tillbaka. Det är inte mer än två decennier sedan hon dog, men på den tiden var dna-tekniken fortfarande ny. Inga dna-prover togs från Jennifer Fergate. Ett blodprov sparades, i hopp om att man senare skulle kunna analysera dna från det, men hösten 2016 visar det sig att också det blodprovet kastats.

Jag var osäker på hur ledningen vid Oslopolisen skulle reagera när jag ställde frågan om en gravöppning, men polisen hade haft samma tanke: Ska vi ha en chans att få reda på vem Plazakvinnan var så måste vi ha dna.

I 20 år låg hon i jorden i en namnlös grav. Nu har Jennifer Fergate återvänt. Per-Erik Larsen från Jølstad begravningsbyrå, polisen Geir Skauge och konsulten Lennart Kyrdalen transporterar henne till rättspatologer som ska göra nästa undersökning.

Utredarna var 1996 förutseende nog att utrusta graven med en liten trälåda ovanför kistan, för att på så sätt minska lite av trycket på kistan. Ingen kunde då veta att det skulle komma en dag då kistan skulle tas upp och kvinnan få en ny begravning.

Men nu är vi där. Inte för att begrava henne på nytt, men för att försöka ta reda på vem hon var.

Men kommer det efter 20 år i jorden finnas tillräckligt med material för att hitta Plazakvinnans dna?

Ja. I novemberregnet på Vestre Gravlund hittar kyrkogårdsarbetarna precis det vi är ute efter: Ben och tänder.

En vecka senare, på det rättsmedicinska laboratoriet på den norska folkhälsomyndigheten:

Rättsmedicinare Per Hoff-Olsen har bearbetat material som togs från graven några dagar tidigare.

Nu står biologen och praktikanten Erik Bergseth och grovhackar benbitar, efter att de först tvättats rena i en klorlösning.

Veckan efter har avdelningsdirektör Marguerethe Stenersen en god nyhet:

– Vi har en fin profil!

Arbetet har gett resultat.

Biologen Erik Bergseth tar de första stegen i jakten på kvinnans DNA, genom att använda benbitar från den uppgrävda kroppen. Sökandet efter Jennifer Fergates verkliga identitet är inte över.

– Detta är så gott som en komplett dna-profil. Det kunde inte bli bättre under de förutsättningar som råder.

Ändå är det lång väg kvar. Dna-profilen är inte till någon nytta för oss förrän vi har en referens. Vi måste ha en släkting att jämföra med, och vårt problem är ju att ingen har anmält henne saknad.

Det är andra spår vi måste leta efter. Datan vi nu har säger väldigt lite om etnicitet. För det krävs andra analyser.

Kriminalpolisen driver fallet vidare. Det är de som har hand om identifieringar.

Biologen Erik Bergseth.

Dna-materialet skickas till det rättmedicinska institutet vid universitetet i Innsbrück i Österrike. Vid analyser av så kallat mitokondrie-dna kan forskarna se vilka personens förfäder var. Ihop med analyserna av Plazakvinnans kärn-dna, drar professor Walter Parson slutsatsen att hon sannolikt var europeisk.

Det är bra, men det är fortfarande långt kvar.

Är det möjligt att använda de olika upplysningar vi har, lägga ihop dem, och på så sätt snäva av ett mindre område?

Knut-Endre Sjåstad, som är kemist vid kriminalpolisen, har en plan. Han vill testa en ny teknologi, som kan ge ännu mer upplysningar om var Jennifer Fergate kom ifrån.

I början av maj 2017 tar Sjåstad med sig Plazakvinnans tänder till institutet för geovetenskap vid universitetet i Bergen. Där ska det göras två undersökningar av tänderna.

Parallellt med arbetet med Plazakvinnan försöker id-gruppen vid kriminalpolisen också fastställa var den mystiska Isdalskvinnan kom ifrån, en historia tv-bolaget NRK arbetar med. Isdalskvinnan hittades död i Isdalen i Bergen 1970.

Genom att analysera isotoper av grundämnet strontium i tandemaljen, kan forskarna kanske få veta mer om Plazakvinnans geografiska ursprung. Samtidigt analyserar de också syreisotoper från tandemaljen. Förhoppningsvis kan de avslöja vilket dricksvatten Jennifer Fergate fått i sig genom åren, och därigenom säga något om var i världen hon har bott.

I skrivande stund väntar vi på att provresultaten från Bergen ska analyseras vid ett universitet i Australien.

Om vi får veta varifrån hon kommer, hoppas vi också kunna fastslå Jennifer Fergates identitet.

Om det är möjligt att identifiera henne och få veta vilket liv hon levde, går det kanske också förklara vad som skedde på rum 2805 på Oslo Plaza, pingstafton 1995.