Skotten:

VARFÖR FANNS INGET BLOD PÅ HÄNDERNA?

T

vå skott avlossades i rum 2805.
Polisens utredning visade att den första kulan gick igenom kudden, madrassen och sängstommen, och in i betonggolvet.

Det kan ha varit ett provskott, för att Plazakvinnan inte var van vid vapnet, eller ville vet hur kraftig rekylen skulle bli. Eller kanske fanns en annan anledning, som vi inte känner till.

Det var nästa skott som gjorde slut på den unga kvinnans liv.
Kulan gick in genom pannan och ut genom bakhuvudet. Döden var omedelbar.

Plazakvinnan hittades död med vapnet i högerhanden, som vilade på hennes bröst. Kulans bana visar att skottet avlossades medan kvinnan låg på rygg i sängen.

I rapporten från brottsplatsen beskrivs hennes grepp om vapnet:
”Högertummen låg mot avtryckaren, som därmed hölls i bakre/avfyrad position. När vapnet avlägsnades från likets hand, hördes ett ’klick’ när avtryckaren flyttades till främre position.”

Båda kulhålen i madrassen fanns sig under den dödas huvud, med ett inbördes avstånd på 7,5 cm.

Blodförlusten var betydande. Sängkläderna och madrassen var genomblöta. Blodstänk fanns på kudden, telefonen, sängbordet och på väggen, hela vägen upp till taket. Det fanns även lite blodstänk i taket.

Obduktionen

Rättsmedicinaren som var på brottsplatsen var också den som gjorde obduktionen tre dagar senare.

I obduktionsprotokollet skriver han: ”Det finns inga tecken på blodrester eller nedsmutsning på händerna.”

Analysen från det norska Statens rättstoxikologiska institut visade att den döda inte var påverkad av alkohol. Dock togs inga prover för att hitta eventuella spår av narkotika, antidepressiv medicin eller andra mediciner. Inte heller togs prover från underlivet eller från fingernaglarna.

När ett vapen avlossas, kommer det krutstänk och tennpartiklar från vapnet. Dessa partiklar fastnar på hud, är mikroskopiska och kan lätt förorenas.

Kriminalteknikern tog prover från huden på Plazakvinnans båda händer, men de visade inga spår av krut. Proverna skickades senare för destruktion.

”Vi är inte säkra på om kvinnan tog sitt eget liv eller om hon eliminerades av okända personer. Det enda vi vet är att vi har massor av frågor, som utredningen ännu inte har kunnat ge svar på,” sa polisinspektör Gunnar Larson till Dagladet tre veckor senare.

För polisen var det en sammanvägning av bevisen som gjorde att slutsatsen blev självmord: den dubbellåsta dörren vars båda nyckelkort fanns i rummet, tystnaden som säkerhetsvakten noterade direkt efter skottet, avsaknaden av tecken på strid, och avsaknaden av andra skador på offret.

– Det fanns inga tecken på strid inne på rummet. Möblerna stod där de skulle, flaskor och glas var uppställda, ingenting var krossat, och liket hade kläderna på sig på ett naturligt sätt, säger tidigare kriminalteknikern Bjørn Davan, som var på brottsplatsen.

– Vi övervägde om någon annan kunde ha gjort det. Det finns fall där den skjutna personen har fått ett vapen placerat i sin hand. Vi tog prover från huden nära vapnet för att se om det fanns rester av krutstänk, men det är ingen självklarhet att man hittar det där. Så som offret höll vapnet i det här fallet, skulle det mesta av krutresterna finnas på andra sidan, där som handen skulle vara vid ett normalt grepp.

– Ibland hittar vi skottrester, ibland inte. Du kan inte se partiklarna med blotta ögat. Den utrustning vi använde är en pytteliten hylsa med lim i ena änden, som du ska dutta med på offrets hand. Kanske gjorde vi det på fel plats, vi hittade i alla fall ingenting vid undersökning med elektronmikroskop.

– Ingenting tyder på att det var något annat än självmord. Men det är väldigt ovanligt att en kvinna skjuter sig själv. Jag har aldrig varit med om det varken förr eller senare, säger Lennart Kyrdalen, en rutinerad medarbetare på kriminalpolisen vid Oslopolisen.

Internationell forskning visar att skjutvapen väldigt sällan används vid självmord bland kvinnor. Enligt norsk officiell statistik, var det bland 1 478 självmord bland kvinnor i Norge mellan 2000 och 2009, bara 23 – eller 1,56 procent – som utfördes med skjutvapen.

Saknar blodstänk på händerna

Professorn i rättsmedicin, Torleiv Ole Rognum, ställer sig i dag frågande till vissa omständigheter.

– Jag tycker det är mycket märkligt att det inte finns blodstänk eller nedsmutsning på hennes händer. Det är mycket ovanligt.

Rognum är nestorn inom rättsmedicin i Norge.

– Vi vet att det har varit kraftigt blodstänk, med blod hela vägen upp till taket. Offret hade fortfarande tummen på avtryckaren, och sina fingrar runt kolven. Så det är konstigt att man inte hittade blodspår på hennes händer. Som rättsmedicinare tycker jag att det är anmärkningsvärt, jag hade förväntat mig att finna det, säger Rognum.

– Vissa självmordsoffer får också skrubbsår eller märken på fingrarna av rekylen. I det här fallet  finns inga märken varken på fingret eller avtryckaren. Och en 9 millimeterspistol ger en kraftfull rekyl.

Att det inte heller finns krutrester på någon av händerna, tycker professor Rognum också är underligt.

– Då och då stöttar de som begår självmord upp vapnet med sin andra hand, och då får man det karaktäristiska avtrycket med blod och krutstänk längs tumme och pekfinger. Det ser man inte här.

Hur skulle du summera de här uteblivna fynden?
– Man bör tänka igenom om det kan ha varit andra som hjälpt till vid den här händelsen, säger professor Rognum.

Vid det rättmedicinska instistutet vid universitet i Münster i Tyskland möter vi överläkaren och docenten Bernd Karger. Han har i åratal forskat på blod- och skottrester i vid mord och självmord. Av de många vetenskapliga artiklar som doktor Karger står bakom, handar åtskilliga om hur man skiljer mord från självmord.
Även doktor Karger reagerar när han läser obduktionsprotokollet från Plazafallet.

– Bristen på blod- och krutstänk, både på vapnet och på händerna, är förvånande, säger han.
– I teorin ska du finna både blodstänk och krutrester, men i praktiken är det inte alltid du gör det. För mig är två uteblivna fynd en indikation på att hon inte sköt sig själv, men inget bevis.

– Vi har sett fall där det borde finnas krutstänk men där det ändå inte varit möjligt att hitta det. Bristen på rester från pistolskottet är därför i sig inte ett bevis på att det inte var självmord. Men det är något som bör behandlas som ett problem i utredningen.

1995 gjorde han en undersökning om blodstänk i samarbete med det danska försvaret. Kalvar som ändå skulle slaktas blev skjutna i tinningen av en veterinär med en 9 millimeterspistol, för att forskarna skulle lära sig mer om blodstänk.

– Vi såg att två meter är maxavståndet för att det ska bli blodfläckar.

Om detta hade varit en utredning där du blivit inkallad, vad hade din rekommendation varit?
– Om allt annat på brottsplatsen indikerar självmord, och jag därefter fick se detta, så skulle jag känna mig obekväm. Jag skulle inte ha slagit fast att det inte var självmord, men jag skulle ha problematiserat det. Jag skulle ha gett polisen rådet att efterforska detta närmare, säger Bernd Karger.