Det saknade dygnet:

VAR BEFANN SIG JENNIFER?

J

ennifer Fergate var som en skugga som drog igenom hotellskyskrapans korridorer. Det var inte många som såg henne och det finns knappt någon som kan beskriva henne.

Var det för att hon smälte in så bra att ingen lade märke till henne? Var hon tränad i att inte väcka uppmärksamhet? Eller var det helt enkelt för att hon höll sig inne på rummet?

Polisen trodde mest på ”ensam i rummet”-teorin, att hon var en  förtvivlad kvinna som kommit till Oslo för att dö.

Den i stort sett osynlige mannen, Lois Fergate, är ett ännu större mysterium. Det finns bara två detaljer som pekar på att han faktiskt existerade:

√ Att Jennnifer Fergate ringde till hotellet på onsdag eftermiddag och berättade att hon skulle komma redan samma dag och att de skulle vara två gäster, hon och Lois Fergate.

√ Att Evy Tudem Gjertsen i receptionen såg en man i Jennifers sällskap, antingen under incheckningen eller senare på kvällen när de växlade pengar.

Vi har inte haft möjlighet att prata med den person på hotellet som pratade med Jennifer i telefon, eftersom hotellets nuvarande ledning inte vill att personalen pratar med oss.

I polisförhören sa den här personen att Plazakvinnan talade engelska första gången hon ringde, på måndagen den 22 maj. Hon verkade inte bry sig om vad rummet kostade och den anställda hade fått ”ett dåligt intryck” av kvinnan.

Nio dagar senare ringde hon igen, den här gången pratade hon tyska utan brytning. Hon verkade inte ringa från en telefonkiosk eftersom inget ljud hördes i bakgrunden. Det var under det här samtalet som kvinnan meddelade att de var två personer som skulle bo på hotellet.

När Plazakvinnan checkade in på onsdagskvällen sa hon att de skulle stanna till fredag. Hon fick två nyckelkort.

På fredag morgon kom hon till receptionen och förlängde vistelsen till söndag, hon fick då två nya nyckelkort.

Hotellets låssystem registrerade när nyckelkorten användes. Jennifer Fergates nyckelkort användes bara fem gånger på tre dagar. Systemet noterade bara när korten användes för att gå in i ett rum, inte när någon öppnade dörren från insidan för att gå ut ur ett rum.

När säkerhetsvakten hittade henne död var dörren dubbellåst från insidan. För polisen blev informationen från låssystemet det starkaste argumentet för självmordsteorin. Att hon knappt lämnat sitt rum stärkte bilden av Jennifer Fergate som förtvivlad och suicidal.

För att försöka förstå Plazakvinnans rörelser skapade jag en tidslinje.

På ena sidan av tidslinjen noterade jag varje gång dörren öppnades med ett nyckelkort, enligt låssystemet.

22:44 öppnade Jennifer Fergate dörren till rum 2805 för första gången. Lite senare måste hon (eller någon annan) ha gått ut, för 00.21  användes kortet igen,

Nästa morgon, torsdag, användes kortet klockan 08:34. Kanske kom Plazakvinnan då tillbaka från att ha ätit frukost.

Därefter har nyckelkortet inte använts förrän 08:50 på fredag morgon. Då var det ett av de nya korten som användes, så vid den tidpunkten måste hon ha besökt receptionen och förlängt sin vistelse. En anställd på hotellet såg henne gå in i rummet och kort därefter hänga ut ”Stör ej”-skylten.

Nyckelkortet användes för sista gången vid 11.03 samma förmiddag. Efter det öppnades dörren inte från utsidan förrän säkerhetschefen tog sig in i rummet på lördagskvällen klockan 20:04 och hittade Jennifer Fergate död i sängen.

På den andra sidan av tidslinjen noterade jag vittnenas berättelser.

Och då upptäckte jag något konstigt.

Ett dygn saknas

På torsdag, strax före klockan 13, blev rum 2805 städat. Vigdis Valø hade ansvar för städningen på våning 28. Den här dagen hade hon en 19-årig praktikant med sig. De båda städerskorna öppnade dörren tre gånger mellan 12:44 och 12:50, förmodligen för att hämta saker från städvagnen i korridoren.

När polisen förhörde dem en vecka senare sa båda kvinnorna att ingen hotellgäst hade varit i rummet när de städade det.

Dörren till rum 2805 öppnades inte igen, varken av anställda eller av gäster, förrän klockan 08:50 följande dag, fredag.

Den förra gången dörren hade öppnats med Plazakvinnans kort var 08:34 på torsdag. Och 12:44 på torsdag hade rummet, enligt städerskorna, varit tomt.
Det innebär att  Jennifer Fergate måste ha gått ut någon gång mellan 08:34 och 12:44, för att inte komma tillbaka förrän klockan 08:50 nästa dag.
Det innebär att rummet var tomt under 20–24 timmar.

Jennifer Fergate satt inte på sitt rum och förberedde sig på att dö. Hon var borta i nästan ett dygn.
Var var hon?
Gick hon runt på Oslos gator i en hel dag och en hel natt?
Eller var hon med någon, någon annan stans i Oslo eller i någon annan stad? Det skulle innebära att hon kände någon i Norge, eller hade stämt möte med någon.

Den orörda sängen

På fredag kväll vid 20:06 beställde  Jennifer Fergate mat från hotellets roomservice. Maten levererades 20:23. Kristin Andersen, som kom med maten, noterade att rummet var väldigt prydligt. Det såg orört ut och ingen verkade ha legat i sängen.

Vigdis Valø hade bäddat sängen mitt på dagen på torsdagen. Nu var det fredag kväll.

Kan det vara så att Plazakvinnan hade sovit i sängen och sedan bäddat så snyggt att Andersen trodde att sängen var orörd? Jag kollar med personalen som jobbade då.

Det visar sig att Oslo Plaza använde stora stoppade sängtäcken på alla sängar.

– De var stora och tunga, formsydda med rundade hörn och täckte hela sängen ända ner till golvet. Det var ganska krångligt att hålla på med dem, säger Karin Løvbrøtte som då jobbade som städerska.
– De där överkasten skulle vikas runt och under kuddarna, säger Vigdis Valø

Gästerna lämnade ofta sängöverkasten på golvet eller i en stol när de hade tagit av dem. Ingen av städerskorna kan minnas att någon gäst någonsin lagt tillbaka dem på sängen, helt enkelt för att det var jobbigt att få dem på plats.

– Sängen var bäddad. Det såg inte ut som om någon hade använt den, sa Kristin Andersen i polisförhöret.

Med andra ord, Plazakvinnan hade inte varit i sitt rum under natten mellan torsdag och fredag.

– Det här är ny information för polisen, men det ser ut som om du har rätt. Allt tyder på att Plazakvinnan var borta i ett dygn, säger polisen Lennart Kyrdalen till VG.