Bagaget:

VARFÖR VAR ALLA ETIKETTER BORTTAGNA?

A

lla etiketter utom en var borttagna från Plazakvinnans kläder. En del var bortsprättade stygn för stygn, andra var avklippta eller bortrivna.

Den enda etiketten som finns kvar satt i en grå damkavaj som hängde i garderoben i rum 2805. Kavajen kom från det tyska modehuset René Lezard och av polisbilderna att döma hade det varit omöjligt att ta bort den utan att förstöra fodret.
Kavajen hade sålts i Tyskland. Det var allt polisen lyckades få fram om den.

En turkos resväska som kom från den tyska tillverkaren Travelite hade också företagets logotype kvar – den var omöjlig att ta bort utan att skära sönder väskan.

Att ta bort etiketter från kläderna är inte så ovanligt. De flesta av oss har någon gång klippt bort en irriterande lapp från halslinningen. Men det här föreföll av vara systematiskt gjort, för att omöjliggöra identifiering.

Var fanns hennes pass? Plånbok? Kreditkort och pengar?

1995 hade alla europeiska länder fortfarande egna valutor, men det fanns inte ett enda mynt eller sedel som kunde ge någon ledtråd om var den här kvinnan hade rört sig.  En norsk femtiokronorssedel som hon gav i dricks kvällen innan hon dog är de enda kontanter som kunnat knytas till henne.

Hon hade ingen handväska, inga glasögon, inga nycklar, inga solglasögon, inget att läsa, inget läppstift.

Bilden av den döda visar en vacker och elegant ung kvinna, noggrant sminkad. Hon var uppenbarligen en person som brydde sig om sitt utseende och sina kläder.

Varför fanns inga toalettsaker eller makeup? Obduktionsbilderna visar rena vackra tänder, men det fanns ingen tandborste i rummet.

Den enda personliga tillhörigheten i hotellrummet var en parfymflaska på det lilla bordet vid fönstret. Men den innehöll en doft för män, Ungaro Pour L’Homme 1, beskriven som ”powerful and masculine” – vilket naturligtvis inte hindrar en kvinna från att använda den.

På bagagehyllan låg en bomullströja och en lång, elegant svart läderjacka. I garderoben hängde en ärmlös blus, den grå kavajen och en något längre trenchcoat.

Den turkosa tygväskan, som låg i en fåtölj, innehöll ett par svarta strumpbyxor, en svart sidentopp och tre behåar.

Annars var de enda kläderna i rummet de som hon hade på sig: skor, strumpor, behå, pyjamasshorts i siden och en höftlång bomullsjacka. Allt var svart.

Den märkliga packningen

Det slog mig att jag kanske behövde en kvinnas öga för att kunna sätta de här kläderna i ett sammanhang. Jag bad sex kvinnliga kollegor, en i taget, att titta på bilderna av Plazakvinnans kläder.

Alla reagerade på samma sätt:
”Var är hennes trosor?” frågade allihop.
”Det fanns inget mer än det ni ser på bilderna”, sa jag.
”Men hon måste ju ha haft underkläder med sig?!”

Den andra observationen de alla gjorde var att Plazakvinnan inte hade några byxor, någon kjol eller några andra kläder för underkroppen, förutom pyjamasshortsen hon hade på sig när hon dog.
De flesta tyckte också att det vore naturligt att ha med sig ytterligare ett par skor.

Naturligtvis kan vem som helst glömma att packa med sig saker när man åker på resa, men det här var slående:
Jennifer hade fyra jackor, en blus, en tröja och fyra behåar, men bara ett par sidenshorts och inte några byxor eller kjolar?

Och hur hade allt fått plats i den lilla turkosa väskan?

Nej, någonting saknas: Inte bara klädesplagg utan också något att bära dem i.

Ett problem är också att så få vittnet verkligen såg  Jennifer Fergate.

Slängde hon bort sina kläder och väskor innan hon tog sitt liv? Eller var det någon annan som tog hennes saker?

Letade polisen igenom hotellet efter bortslängda kläder och etiketter? Undersöktes papperskorgar och containrar? Hittades några borttappade väskor på Plaza i samband med kvinnans död? Det står ingenting om det i polisens dokument.

Rullväskan

Den sista kända iakttagelsen av Jennifer Fergate var på fredagskvällen, 24 timmar innan hon dog. Kristin Andersen hade ansvar för roomservice när Plazakvinnan ringde och beställde mat klockan 20:06 på kvällen.

Det Andersen främst kommer ihåg är att hon fick 50 kronor i dricks, ett överdrivet stort belopp på den tiden.

Hon sa till polisens utredare att hon utgick från att Plazakvinnan var en flygvärdinna.

– Det stämmer, säger Andersen när vi träffar henne på våren 2017.

– Det var vanligt att flygbesättningar bodde på Plaza. Det var lätt att känna igen dem, på kläderna och bagaget. Kvinnorna hade mörka dräkter och uppsatt hår. De hade väldigt lite bagage och spred inte ut det i rummet som semesterfirare ofta gör, säger Andersen.

– Jag tänkte automatiskt på en flygvärdinna från British Airways när jag gick in till henne, på grund av hennes dräkt och resväska med hjul.

En resväska?

– Ja, jag tror att det var en mindre resväska med hjul. De var inte så vanliga på den här tiden. Det var ofta flygplansbesättningar som hade dem. Det var nog därför jag trodde att hon var flygvärdinna.

En viktig detalj i Andersens vittnesmål är att hon beskriver Plazakvinnan som ”klädd i en dräkt eller något liknande, med knälång kjol i blått eller svart” – ett plagg som inte fanns där när hon dog.

I förhöret beskriver Krisin Andersen att rummet såg ”helt orört” ut.

– Jag fick intrycket att hon precis hade checkat in. Rummet verkade nästan sterilt, säger Andersen.

Varför sa du ingenting om resväskan i förhöret?

– Jag minns att jag inte var så nöjd med det där förhöret efteråt. Jag fick massor med väldigt specifika frågor, jag kände mig bombarderad av frågor. Om de inte frågade om en resväska sa jag nog ingenting om den.

Skorna som försvann

En månad senare få vi ny och intressant information.

Vigdis Valø, 52, från Rørvik, var rumsvärdinna och ansvarade för städningen på våning 28 på Plaza. Torsdagen den 1 juni, dagen efter att Plazakvinnan checkat in, städade Valø rum 2805 med en ung kollega. Rummet var tomt när de städade.

– Flickan jag hade med mig tog badrummet medan jag tog rummet, säger Valø.
– Jag blev klar lite före henne och  medan jag väntade såg jag ett par skor under bagagehyllan.

När Plazakvinnan hittades död i samma rum två dagar senare hade hon på sig ett par svarta italienska skor. Inga andra skor fanns i rummet.

Om Jennifer var ute när rummet städades på torsdagen så måste hon antingen ha gått ut barfota eller ha haft med sig ett extra par skor. Så ett par skor förefaller ha saknats från rummet när hon dog.

Varför lade du märke till de här skorna?

– För att jag tyckte att de var snygga, jag ville ha likadana skor själv. Jag tittade inne i dem och kollade märket, så att jag skulle koma ihåg det. Men det har jag ju glömt nu.

Jag visar Valø ett foto på de svart skorna Plazakvinnan hade på sig när hon hittades.

Är det det här skorna du såg?

– Nej, nej. De där skorna skulle jag inte ha tittat på. Nej, det var snyggare, mera färgglada skor.

Om Valøs observation är korrekt innebär det att Plazakvinnan hade ett annat par skor – ännu en indikation på att saker hade försvunnit från hennes rum.