Fredagen den 2 juni:
JENNIFER FERGATES SISTA DAG
Det här är vad vi vet om Plazakvinnans sista 36 timmar på jorden:
Karina Løvbrøtte städade ett närliggande rum när hon såg Plazakvinnan i korridoren.
– Jag hälsade kort, ”God morgon” eller något sånt. Hon log och återgäldade hälsningen. Om hon kom från hissen eller från något annat rum, det vet jag inte. Jag minns inte att jag hörde något pling från hissen, säger Løvbrøtte.
Kort därefter såg hon hur gästen i rum 2805 hängde ut ”Stör ej”-skylten.
Senare måste Plazakvinnan ha lämnat rummet, för klockan 11:03 gick hon, eller någon annan, in i rummet med hjälp av nyckelkortet. Därefter kan hon inte ha lämnat rummet och kommit tillbaka, om det inte fanns någon därinne som släppte in henne.
Klockan 20:06 beställer Jennifer Fergate bratwurst och potatissallad från roomservice. Kristin Andersen kommer upp med maten. Hon har fått fel rumsnummer och knackar först förgäves på dörren till run 2804, Mr F:s rum. Missförståndet reds ut och en liten stund senare knackar hon på rätt dörr. 20:23 öppnar Plazakvinnan.
– Det jag främst kommer ihåg är att jag fick så mycket dricks. Hon hade en femtiokronorssedel redo. Det var ovanligt att få så mycket. Om vi fick tio kronor tyckte vi att det var mycket, säger Andersen.
Andersen säger att hon inte var inne i rummet längre än en minut.
– Hon ville inte småprata. Jag minns att det var lätt att ställa maten på bordet för det var ingenting på det. Rummet verkade nästan sterilt.
Plazakvinnan skrev upp maten på rummets nota, trots att hotellet inte hade fått något kreditkort som garanti för hennes stadigt växande räkning.
En dag senare, när polisens tekniker dokumenterade platsen, var hälften av maten kvar på tallriken.
Obduktionen visade att hon hade 50 milliliter nästan osmält mat i magen, bland annat korvbitar. I efterhand ter det sig konstigt, eftersom människans matsmältning går fortare än så.
– Det var mystiskt. Korvbitarna borde ha varit smälta efter några timmar och ha gått vidare från magsäcken, säger Torleiv Ole Rognum, professor i rättsmedicin vid Oslos universitet.
Så vad hände med maten?
Om hon åt den när den serverades måste hon ha dött mycket tidigare än när skottet hördes, men det stämmer inte med de andra rättsmedicinska fynden.
Om hon, som man antar, dog när ljudet av skottet hördes klockan 19:50 på lördag kväll, då måste hon ha ätit maten samma kväll, nära ett dygn efter att den serverades.
En gång på fredag och en gång på lördag tittade Plazakvinnan på hotellets betal-tv. Det finns ingen information om vilka kanaler och vilka språk hon valde.
Det extra täcket
Det finns ett annat förbryllande element: sängkläderna.
När Jennifer Fergate ringer hotellet på onsdag och meddelar att hon kommer i sällskap med en man på kvällen placerade Vigdis Valø ett extra täcke, en extra tvål och en extra handduk i rummet, som tidigare hade gjorts i ordning för en ensam gäst.
När hon städade rummet nästa dag märkte Valø att bara en kudde och ett täcke hade blivit använda. Det extra täcket var ihopvikt och lagt åt sidan.
Valø placerade det extra täcket i garderoben och bäddade sängen för en person.
Nu vet vi att Plazakvinnan var borta i upp till 24 timmar, på torsdagskvällen och under de tidiga timmarna på fredagen. Då ”Stör ej”-skylten hängde på dörren i två dagar blev rummet inte städat varken fredag eller lördag.
När Plazakvinnan gick och lade sig på fredag kväll var hennes säng bäddad för en person.
Men på polisens bilder av den döda kvinnan i sängen på lördag är båda täckena på plats igen. De båda täckena ligger bredvid varandra och sängen ser obäddad ut.
Hade Jennifer Fergate lagt tillbaka det extra täcket för att hon ville ha två? Eller hade någon tillbringat natten i hennes sällskap.
I polisens dokument finns inga uppgifter om att teknikerna skulle ha letat efter hårstrån eller andra biologiska spår på sängkläderna.
Några timmar efter Jennifer Fergates död blev sängen och sängkläderna bortkastade och därmed försvann möjligheten att undersöka dem närmare.
Under fredagen och lördagen togs tre läskflaskor från minibaren: En Coca-cola, en Coca-cola light och en Asina orange drink. En påse chips är också öppnad. Ölen i minibaren är orörd.
Strök hon innan hon dog?
Nu tickar klockan obönhörligen mot Plazakvinnans död. Vad gjorde Jennifer Fergate under sina 24 sista timmar?
Tydligen strök hon sina kläder. Polisbilderna visar en strykbräda som står lutad mot väggen mellan skrivbordet och garderoben. På bagagehyllan, bredvid Jennifers eleganta läderjacka, syns ett strykjärn. Varken strykjärn eller strykbräda tillhörde standardutrustningen på Oslo Plaza på 1990-talet.
– Vi hade några ”rum för damer” där det fanns ett strykjärn och bräda, men de flesta rummen hade bara en byxpress, säger Karina Løvbrøtte.
– Om du ville ha ett strykjärn måste du ringa till receptionen och be om ett, så fick du det levererat till rummet, säger Valø.
På polisfotografierna ser man att det sitter en byxpress på dörren. 2805 var således inte ett ”rum för damer” och Plazakvinnan måste ha beställt upp en strykbräda från receptionen.
Andersen, som beskrev rummet som ”helt orört”, sa aldrig någonting om någon strykbräda.
Mycket tyder således på att Plazakvinnan ringde och bad om att få ett strykjärn och en strykbräda antingen sent på fredag kväll eller under lördagen.
Ett sista bad
Gjorde hon något annat? Ja, hon duschade eller tog ett bad.
Den eleganta kvinnan utan sminksaker, hårborste eller tandborste har varit i badrummet. Hotellets vita badrock ligger på ett av täckena i sängen. Bilder av badrummet visat att någon har använt en handduk och kastat den på golvmattan. En tvål ligger på handfatet och en av de små flaskorna – kanske schampot – är öppen.
Bilderna visar att Jennifer Fergate är snyggt klädd, helt i svart, där hon ligger på rygg på sängen. Hennes ögon är sminkade.
En sista påminnelse
I tre dagar har Plazakvinnan lyckats bo gratis på lyxhotellet.
Klockan 14:19 på torsdagen skickar receptionen ett meddelande till rummets tv och ber henne kontakta dem. Meddelandet togs inte emot förrän nästa dag, 19 timmar senare.
Nu vet vi varför det tog sådan tid. Plazakvinnan var inte i rummet mellan torsdag morgon och fredag morgon.
På fredag återvänder hon till rummet klockan 08:50 och fem minuter senare bekräftar hon att hon har fått meddelandet från receptionen genom att trycka ”OK” på tv:ns fjärrkontroll.
Ett andra meddelande kom på fredag kväll klockan 20:57. Åtta minuter senare tryckte hon ”OK”.
På lördag kväll anar Evy Tudem Gjertsen att det är något som inte står rätt till i rum 2805. Gästen har inte kommit till receptionen trots att hon har tagit emot två meddelanden. Klockan 19:36 skickar hon upp ett tredje och sista meddelande, som liksom de två andra bekräftas med ett ”OK”.
När Evy Tudem Gjertsen får veta att ”Stör ej”-skylten hängt uppe i två dagar skickar hon upp en säkerhetsvakt.
Runt klockan 19:50 brinner ett skott av inne i rummet.
Rummet är därefter obevakat i 15 minuter.
Den första polispatrullen anländer ungefär en timme senare och konstaterar att det ligger en död kvinna på sängen.
Klockan 02:40 hämtar en likbil kvinnans kropp.
Klockan 04:10 tas madrassen och sängen bort från rummet.
Klockan 05:00 på morgonen avslutar polisen sitt arbete och hotellet kan åter ta rummet i bruk. Enligt rapporten från hotellets säkerhetschef var polisen 99,9 procent säker på att kvinnan hade begått självmord.